Jag har suttit och lyssnat på låten sedan jag lyckades ladda ner den i torsdags. Den är bara så vacker, och jag tror den verkligen beskriver dagens samhälle på något sätt, på ett skrämmande sätt.

"Hello darkness, my old friend, I've come to talk with you again..."

Det finns ett ställe där låten går ungefär såhär: "and the people bowed and prayed to the neon God they made." Det är ganska sorgligt, men är det inte lite så i dagens samhälle. Jag menar, allt vi gör Är bara för pengars skull. Och det är klart att man ska vara ambitiös och alltid vilja lite mer, för annars drivs vi ju inte frammåt, men det får inte bli så att vi blir som livlösa kroppar som bara drivs av pengar och en kopp kaffe. Nej, då är vi ju helt ute och simmar. Det är en sådan fixering i dagens samhälle: hur man ska klä sig, hurdant hår man ska ha, vad som är inne, vad som är ute. Konstigt nog är det alltid inne att vara en egotrippad snobb och aldrig att stödja de som har det sämmre eller vara sig själv. Vi gör inget mer än att just buga och be till KAPITALISMEN, det är väl kanske inte en ny gud, inte heller en särskilt originell idé, men i dagens samhälle har den helt smält samman med vår livsstil och det är svårt att bli av med dess kvävande tyngd. Och vi håller alla käft och gör som vi blir tillsagda: för visst är det ändå viktigast av allt att ha ett bekvämt och bra liv?

"And no one deared disturb the sound och silence..."